We made it!
Tack alla for kommentarerna igen! Jag blir jatteglad av dem.. ska forsoka sammanfatta klattringen sa gatt det gar.
Det gick verkligen hur bra som helst. Jag kan inte fatta fortfarande hur jakla smidigt det gick. Vagen upp var tuff, den forsta halvtimmen var otroligt jobbig innan man fatt upp konditionen. Ni kan ju tanka er sjalva det ar som att ga i en laang trappa i 4 timmar. Asian-style naturligtvis dar trappstegen ar en halvmeter langa. Jag, Emilie och Petra var i en grupp och hade Claudius som guide. Han foljde oss hela tiden.
Dock delade vi pa oss lite for man vill garna ga i sitt tempo. Jag och Petra kom upp till vart sovstalle efter 4 h. Dar var det bara att hanga tills middagen var sen gick alla och lade sig runt 20-21. For klockan 2 pa natten var det dags att kla pa sig alla varma klader man hade = huvudlampa. For i den svarta natten skulle vi nu borja vandringen mot toppen. Ni kan inte ana hur kallt det var, fingrarna donade nastan bort pga av det blota repet man var tvungen att klttra langst med for att inte halka ner. Men gud sa vackert det var att sto pa toppen av Mount Kinabalu och blicka ut over denna vy och se solen ga upp over bergstopparna. Det var sa vart det!!!
Vandringen ner sager alla vi har mott ska vara det hardaste och jobbigaste pa hela vandringen. Jag vet inte vad som hande med mig. Jag svavade ner som en liten angel... jag gick om grupp efter grupp och var inte det minsta trott. Godis, russin, svensk musik och vatten. Jag vandrade i 2 h sjalv ner fran berget och sag inte en kaft. Fattar inte hur bra det gick.. hade kunnat ga 100 mil kandes det som. Det som skulle tagit lite langre tid tog bara 2 timmar och 40 min for mig! :) Jag ar stolt over mig sjalv och mina fotter som jag sprungit med pa vardcentralen det senaste halvaret.
Hur som helst verkade jag vara forst ner for jag fick sitta och vanta i en minubuss och de fragade nar mina vanner kom och jag hade ingen aning sa jag tippade pa om 1 eller 2 timmar :) Jag hann till och med ga till vart hostel 500 m och hamta vaskorna, ga tillbaka till receptionen, ga 500 m och duscha (hann raka benen ocksa haha), sedan ga tillbaka 500 m. Sen var vannerna dar!
Det var en grym upplevelse och jag skulle verkligen rekommendera alla att gora det. Vad mycket man orkar egentligen. Ar sjukt trott och vi ska inte tala om den traningsvark jag redan kanner i varenda muskel.
Nu ar vi i Sandakan... aventyret med oranguntangerna startar nu! (fortfarande inga bilder.. ahh vill visa er!!!)
Puss pa er!
Det gick verkligen hur bra som helst. Jag kan inte fatta fortfarande hur jakla smidigt det gick. Vagen upp var tuff, den forsta halvtimmen var otroligt jobbig innan man fatt upp konditionen. Ni kan ju tanka er sjalva det ar som att ga i en laang trappa i 4 timmar. Asian-style naturligtvis dar trappstegen ar en halvmeter langa. Jag, Emilie och Petra var i en grupp och hade Claudius som guide. Han foljde oss hela tiden.
Dock delade vi pa oss lite for man vill garna ga i sitt tempo. Jag och Petra kom upp till vart sovstalle efter 4 h. Dar var det bara att hanga tills middagen var sen gick alla och lade sig runt 20-21. For klockan 2 pa natten var det dags att kla pa sig alla varma klader man hade = huvudlampa. For i den svarta natten skulle vi nu borja vandringen mot toppen. Ni kan inte ana hur kallt det var, fingrarna donade nastan bort pga av det blota repet man var tvungen att klttra langst med for att inte halka ner. Men gud sa vackert det var att sto pa toppen av Mount Kinabalu och blicka ut over denna vy och se solen ga upp over bergstopparna. Det var sa vart det!!!
Vandringen ner sager alla vi har mott ska vara det hardaste och jobbigaste pa hela vandringen. Jag vet inte vad som hande med mig. Jag svavade ner som en liten angel... jag gick om grupp efter grupp och var inte det minsta trott. Godis, russin, svensk musik och vatten. Jag vandrade i 2 h sjalv ner fran berget och sag inte en kaft. Fattar inte hur bra det gick.. hade kunnat ga 100 mil kandes det som. Det som skulle tagit lite langre tid tog bara 2 timmar och 40 min for mig! :) Jag ar stolt over mig sjalv och mina fotter som jag sprungit med pa vardcentralen det senaste halvaret.
Hur som helst verkade jag vara forst ner for jag fick sitta och vanta i en minubuss och de fragade nar mina vanner kom och jag hade ingen aning sa jag tippade pa om 1 eller 2 timmar :) Jag hann till och med ga till vart hostel 500 m och hamta vaskorna, ga tillbaka till receptionen, ga 500 m och duscha (hann raka benen ocksa haha), sedan ga tillbaka 500 m. Sen var vannerna dar!
Det var en grym upplevelse och jag skulle verkligen rekommendera alla att gora det. Vad mycket man orkar egentligen. Ar sjukt trott och vi ska inte tala om den traningsvark jag redan kanner i varenda muskel.
Nu ar vi i Sandakan... aventyret med oranguntangerna startar nu! (fortfarande inga bilder.. ahh vill visa er!!!)
Puss pa er!
