I still belive in paradise
Hej pa er!
Ar tillbaka pa fastlandet i Fiji! Har haft manga fina och underbara dagar ute pa oarna. Dessvarre har det regnat och blast de 4 senaste dagarna, det var till och med pa tal att en cyklon skulle dra in men det gjorde den som tur var inte. Hade jag fatt onska hade jag haft fint vader in det sista men jag far tanka tillbaka pa de varma dagarna istallet nar jag lag och plaskade i havet.
Fiji har mycket att erbjuda men det som har etsat sig fast mest ar lokalbefolkningen och deras karlek. De ganger jag kommit till en ny o och det inte har varit sa mycket annat folk har jag alltid kunnat umgas med dem. Spelat volleyboll, legat i en hangmatta och pratat om deras liv eller dansat buladansen. Pa flera stallen var maten vi fick pa tallriken mat som jagades och plockades under dagen. Drack kava for forsta gangen i mitt liv, det ar inte direkt som en drog men det ar en farsk rot som de pressar ner i vatten och sa sitter man pa en matta pa golvet och dricker tillsammans. Nagra spelar gitarr, trummor och marackas och alla sjunger med i sangerna man kan. Har gjort mina egna smycken inne i en grotta. Forstar ni vad jag menar med att jag inte gillar Thailand? Aker man inte till ett land for att fa ta del av deras kultur och land? Inte for att se massa fulla turister?
Nu har jag natt slutet pa min resa och jag ar sa installd pa att aka hem nu och traffa er alla :) Jag har varit med om valdigt mycket maste jag saga och det har varit en fantastisk tid aven att en viss tid under resan var valdigt jobbig. Jag har traffat saa mycket folk och vissa har betytt mer an andra. En tjej som definitivt har betytt mest for mig var/ar Elena. Jag gillade henne fran forsta stunden nar hon kom in i mitt liv. Vi klickade! Jag far fortfarande tarar i ogonen nar jag tanker pa henne och allt hon gjorde for mig. Hon bara fanns dar en dag... hon fragade alltid hur jag madde, hur jag hade sovit, om jag hade haft kul. Hon gav komplimanger for hur jag sag ut hur min personlighet var osv. Skulle jag vandra till ett internetcafe erbjod hon sig alltid att skypa fran hennes dator. Hon drog med mig till apoteket nar min brannblasa var helt wicked! Men det viktigaste av allt, vi skrattade tillsammans och hade kul. Hon vackte mig pa nytt och jag mindes hur jag brukar vara, vilka vanner jag har hemma och vad som ar viktigt i livet.
Darfor tanker jag avsluta min blogg med ett citat fran filmen "the beach". Det paminner valdigt mycket om alla fina platser jag varit pa men som kanske hade uppskattats mer om jag hade varit glad i hjartat. Och det paminner om shitty Thailand som var en av den lyckligaste tiden pa resan tack vare Elena. Ni forstar sakert tanken...
I still belive in paradise. But now at least I know it's not some place you can look
for, cause it's not were you go. It's how you feel for a moment in your life when you
apart from something. And if you find that moment... it last forever!
Puss och kram ses om nagra dagar
Nadi - Auckland - Hongkong - London - Stockholm - Eksjo
Ar tillbaka pa fastlandet i Fiji! Har haft manga fina och underbara dagar ute pa oarna. Dessvarre har det regnat och blast de 4 senaste dagarna, det var till och med pa tal att en cyklon skulle dra in men det gjorde den som tur var inte. Hade jag fatt onska hade jag haft fint vader in det sista men jag far tanka tillbaka pa de varma dagarna istallet nar jag lag och plaskade i havet.
Fiji har mycket att erbjuda men det som har etsat sig fast mest ar lokalbefolkningen och deras karlek. De ganger jag kommit till en ny o och det inte har varit sa mycket annat folk har jag alltid kunnat umgas med dem. Spelat volleyboll, legat i en hangmatta och pratat om deras liv eller dansat buladansen. Pa flera stallen var maten vi fick pa tallriken mat som jagades och plockades under dagen. Drack kava for forsta gangen i mitt liv, det ar inte direkt som en drog men det ar en farsk rot som de pressar ner i vatten och sa sitter man pa en matta pa golvet och dricker tillsammans. Nagra spelar gitarr, trummor och marackas och alla sjunger med i sangerna man kan. Har gjort mina egna smycken inne i en grotta. Forstar ni vad jag menar med att jag inte gillar Thailand? Aker man inte till ett land for att fa ta del av deras kultur och land? Inte for att se massa fulla turister?
Nu har jag natt slutet pa min resa och jag ar sa installd pa att aka hem nu och traffa er alla :) Jag har varit med om valdigt mycket maste jag saga och det har varit en fantastisk tid aven att en viss tid under resan var valdigt jobbig. Jag har traffat saa mycket folk och vissa har betytt mer an andra. En tjej som definitivt har betytt mest for mig var/ar Elena. Jag gillade henne fran forsta stunden nar hon kom in i mitt liv. Vi klickade! Jag far fortfarande tarar i ogonen nar jag tanker pa henne och allt hon gjorde for mig. Hon bara fanns dar en dag... hon fragade alltid hur jag madde, hur jag hade sovit, om jag hade haft kul. Hon gav komplimanger for hur jag sag ut hur min personlighet var osv. Skulle jag vandra till ett internetcafe erbjod hon sig alltid att skypa fran hennes dator. Hon drog med mig till apoteket nar min brannblasa var helt wicked! Men det viktigaste av allt, vi skrattade tillsammans och hade kul. Hon vackte mig pa nytt och jag mindes hur jag brukar vara, vilka vanner jag har hemma och vad som ar viktigt i livet.
Darfor tanker jag avsluta min blogg med ett citat fran filmen "the beach". Det paminner valdigt mycket om alla fina platser jag varit pa men som kanske hade uppskattats mer om jag hade varit glad i hjartat. Och det paminner om shitty Thailand som var en av den lyckligaste tiden pa resan tack vare Elena. Ni forstar sakert tanken...
I still belive in paradise. But now at least I know it's not some place you can look
for, cause it's not were you go. It's how you feel for a moment in your life when you
apart from something. And if you find that moment... it last forever!
Puss och kram ses om nagra dagar
Nadi - Auckland - Hongkong - London - Stockholm - Eksjo
